Nyårskyssen

Varför i hela friden är den så viktig?
Varför bygger man upp hela sin kväll kring denna jävla kyss. "Åh vid tolvslaget måste jag ha en kyss, jag bara måste". Men varför måste man det?

Det är som man vi ungdomar tror att "när man haffar" då duger man. Om man inte håller på med någon då är man inte snygg nog eller söt eller skön eller vadsomhelst, man bara är. Ingen vill ju vara okysst eller ensam. Alla vill ju ha någon att krama när man gjort nedräkningen och det är ju förståligt. Det finns ju ingenting jobbigare än att känna sig ensam. Men varför räcker det inte att stå brevid sin bästa vem och ge honom/henne en kyss på kinden eller en kram och skrika gott nytt år, dricka sin champange röka sin cigarett och vara glad. Varför går så många runt med den här ständiga ångesten över att man bara måste, måste haffa.

Jag är själv en av de. Jag kom på mig själv igår kväll med att sitta bitter i en stor soffa och tänka "vad är det för fel på mig". Men sen insåg jag att det inte alls är någonting fel med mig. Det är heller inte fel på de som inte "vill ha mig". Det fanns ju faktiskt ingen på plats som jag verkligen ville ha ändå, det skulle bara bli himla obehagligt med varenda en av de pojkarna på festen så varför vara bitter? Ingenting gott skulle ha kommit ur det ändå. Så måste jag börja tänka oftare. Det är väldigt viktigt tror jag, oerhört viktigt. Man ska bara göra sånt man verkligen känner är rätt och bra för en själv. Inte för att det är någonting man "borde gör för det ska vara så".