När man har levt 18 år som singel och tycker det är jobbigt gör inte sånna här bilder livet lättare. När man hela tiden intalar sig själv att "jo du är en stark självständig kvinna som inte behöver en pojke runt din arm för att vara lycklig". Man intalar sig själv att det är jobbigt att vara tillsammans. Då kan man inte dricka så mycket man vill och man måste sluta röka ifall han vill det och man kan inte dansa hela natten lång och flörta med främlingar och sitta i sina killkompisars knän.Det vill man ju göra. Allt sånt där kan man ju inte göra om man har en pojke som tycker man är fin.
Och fast ens bästa vän säger: "det bästa som finns på hela jorden är att ha en pojkvän. Du förstår inte för du aldrig haft en, men när du får det kommer du förstå och det kommer bli fint". Fast din bästa vän säger så, så fortsätter du att intala dig själv att hon har fel. Man behvöer inte en pojke runt sin arm för att vara lycklig, man är bra som man är och man vill fortsätta dricka så mycket man vill, man vill fortsätta röka för det tycker man är gott och man vill dansa hela natten lång och flörta med främlingar och man vill sitta i sina killkompisars knän. Det är det riktiga livet. Inte att gå på bio och hålla hand, och bli kysst i nacken och bli kallad vacker fast man är osminkad. Nej sånt suger. Man vill inte ha någon att titta på film med när det är kallt och vinter. Någon som luktar Hugo Boss och frågar en om klädtips.
Man kan lyckas intala sig själv allt detta. Men sen när man ser bilder som denna så undrar man vad man tänker med. Man tittar och man känner hur man dör lite.Hennes skratt är så genuint och han håller om henne så fint. Det är äkta. Och då blir man arg för det är ju det där som är livet på riktigt. Inte fest och sånt, inte att kunna dansa och röka och sånt strunt. Utan att ha någon som håller om en hårt så man börjar skratta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar